Arkiv per skribent: veronica

Hur mäter vi det vi gör?

I vårt ledningssystem finns som i alla företag många olika mål som vi arbetar för att uppnå under ett verksamhetsår. Att mäta resultatet av vår behandling är inte helt enkelt, vissa parametrar är ju enkla ”Har vi gjort det, det och det?” Men ”Har målet med placeringen uppnåtts?” Ja oftast har det uppnåtts vid planerade avslut, men uppnådda mål är ju på intet sätt en garanti att det ska fungera även på klientens hemmaplan.

Vi försöker att följa upp våra klienter när ungefär två år har gått sedan de skrevs ut från Russinbacken och resultatet då är överväldigande bra.

Att arbeta med vår målgrupp unga killar är inte så enkelt. Ofta kan det se ut såhär (grovt generaliserat). Man kommer till oss frivilligt enligt SoL, eller med tvång enligt LVU. Ibland är man motiverad, men ofta inte så väldigt, utan vill helst vara kvar hemma och tycker att det är Socialtjänstens fel att man blivit placerad. Första tiden är antingen väldigt ”knölig” på behandling eller så är det bara så skönt att komma bort ifrån stöket i hemkommunen. Sedan kommer oftast en väldigt behaglig tid i behandling, när man landat och känner sig trygg i rutiner och de fyrkantiga dagarna med struktur kring mat, sömn, träning och behandling.

Efter en tid börjar man ”kunna det här”, känner sig rastlös och vill vidare, vill hem eller mot nya utmaningar och det är nu personalen får arbeta som mest med motivationshöjande insatser och killarna får träna på tålamod och att ”stå kvar”. Sommartid blir denna känsla oftast väldigt påtaglig och det blir tufft för dem när vänner tar studenten och sociala medier översköljs av somriga roliga händelser.

De klienter som klarar av den här perioden brukar oftast klara av att slutföra sin behandling enligt plan.

Sen då? Vissa flyttar hemåt till insatser i hemkommunen, andra kanske inte kan flytta hem utan behöver komma till någon annan stad med stöd i någon form och de flesta flyttar vidare till vår förlängda behandling i Gävle för att prova det de lärt sig under primärbehandlingen och ha sysselsättning i form av skola, praktik eller annat i kombination med eftervård och arbete i de 12 stegen.

Att flytta vidare till förlängd behandling eller hemåt är en stor milstolpe och det visar sig ofta snabbt om det blir snedsteg eller inte. Ibland kanske man måste backa tillbaka till primärbehandling en stund för att komma på rätt köl igen, andra gånger kan det handla om att stärka upp eller planera om där man nu befinner sig.

Men dom som går hela vägen då, vad har vi för resultat?
De flesta klienter som slutför sin behandling med gott resultat kommer, med stor sannolikhet, ändock (statistiskt sett) att på något sätt återfalla i droger eller kriminalitet för en kortare eller längre stund. ”Kanske det funkar den här gången?” Men! Det är nu det underbara är som vi får till oss gång på gång. När de åter börjar få konsekvenser på hemmaplan så vet de hur och vad de ska göra för att komma rätt igen. De har kunskapen och verktygen de behöver för att bryta gamla beteenden, vet var de kan vända sig och vad de behöver göra. Denna typiska utveckling har vi fått återberättad så pass många gånger att den nog kan anses ”statistiskt säkerställd”.

Summa summarum. Vi vet att vi sår starka frön i våra klienter, men att deras unga ålder gör att det är svårt för de allra flesta att inte hamna lite snett igen under resans gång. Vi vet att två år efter avslutad behandling lever de allra flesta ett bra liv, fritt från droger och kriminalitet. Senast vi gjorde en uppföljning (2015) var resultatet 8 av 10, vilket var fantastiskt!

Under behandlingens gång mäter vi på olika sätt klienternas mående och de får anonymt ge Russinbacken betyg enligt 14 olika påståenden om alltifrån behandlingen, trygghet till hur maten smakar. I den som gjorts nu i juni fick vi totalt 7,75 i betyg (av max 10). Ett betyg som såhär i sommartid känns fantastiskt!


Anhörigdagar 2018

Nästa tillfälle för anhöriga till klienter på Russinbacken att utbildas i beroende och missbruk, är 18-20 maj och nästkommande tillfälle 28-30 september.

Anhörigdagarna är fredag e.m. till söndag efter lunch och vi håller till på Pellbo lägergård strax utanför Avesta. Kontakt oss för mer information.


Familjehem

Från och med april 2018 har Russinbacken beviljats tillstånd ”att bedriva verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn enligt 7 kap. 1 § första stycket 5 SoL vid Russinbacken AB”. Patrice Boström är föreståndare för den verksamheten.

Vi kommer inte att arbeta med detta i någon större utsträckning, men detta ytterligare ben i verksamheten kommer ytterligare skapa möjligheter till individuella lösningar för våra ungdomar.


Kvalitetsberättelse 2017 utifrån revision 19-20 februari 2018

Sammanfattning av kvalitetsberättelse:

Russinbackens verksamhet är indelad i 13 olika processer med tillhörande aktiviteter och rutiner. Processerna är:
1. Placering och behandling
2. Dokumentation
3. Delaktighet och inflytande
4. Säkerhet och trygghet
5. Hälso-, sjuk- och tandvård
6. Skola och sysselsättning
7. Fritid och vardag
8. Medarbetare och arbetsmiljö
9. Fastigheter, bilar och underhåll
10. Kök och städning
11. Ekonomi
12. Ledning och administration
13. Systematiskt miljöarbete

Ledningssystemet i sin nuvarande form är knappt ett år gammalt. Vid revision syntes tydligt vikten av att årligen se över och revidera dokumentationen, då det på denna korta tid upptäcktes flera rutiner som inte var helt uppdaterade och i något fall ej längre aktuella. Nedan kommer relevanta insikter av revisionen att redovisas.

På det stora hela efterlevs befintliga rutiner till hög grad och det märks att ledningssystemet är väl implementerat. Vissa brister finns givetvis och kan förklaras av hög andel nyanställd personal som ännu inte hunnit lära sig alla detaljer i den omfattande dokumentationen. All personal på Russinbackens tre enheter har tillgång till Ledningssystemet genom vår molntjänst och även i pappersform på respektive kontor.

I september 2017 öppnade vi vår nya enhet, ”Björkliden”, som ligger under samma HVB-tillstånd som Russinbacken. I och med det rekryterades fem anställda till företaget och fördelades på nya och gamla huset för att fördela erfarenhet och kompetens optimalt. Första tiden med nya enheten har varit tämligen turbulent och detta kan givetvis förklaras av ”barnsjukdomar”, viss avsaknad av praktiska rutiner, men även av att matchningar vid inskrivning blivit mindre bra. Det har visat sig vid ett par tillfällen att den information socialtjänsten har om en klient matchar vår kompetens, men att det efter en tid visar sig att problematiken är en annan, tidigare helt okänd, som vi inte har kompetens att behandla.

Under våren 2017 omvandlades dessutom Druvbacken från stödboende till HVB med inriktning ”förlängd behandling”. Denna ändring medförde stora krav på verksamheten med andra krav på kompetens, struktur och dokumentation samt ett annat regelverk att följa.

Huvudprocessen i verksamheten är ”Placering och behandling” och i den finns ett antal mål satta årligen. Ett är att klienternas skattning av det egna måendet enligt WHO-s välbefinnandeindex ska ligga på minst 65. I dessa skattningar över året är det tydligt att klienternas mående successivt förbättras i takt med placeringens längd. Det är också tydligt hur måendet dippar efter ex. ett återfall i samband med ledighet. På Russinbacken skattade klienterna det egna måendet till medianvärde 66 och målet låg på 65. I den nya enheten ”Björkliden” som öppnades i slutet av september 2018 hamnade medianen på 52 och medelvärdet på 55.

Ett annat mål var att skicka ut enkäter till vårdnadshavare under 2017, något som vi missat och enkäten blir i april 2018. Skattning av måluppfyllelse i samband med utskrivning har lagts till under 2018 och resultatet redovisas vid nästa revision.

Ett bekymmer i behandlingen av våra ungdomar är att endast ett fåtal av deras föräldrar kommer på de anhörigdagar Russinbacken bjuder in till flera gånger per år som är helt kostnadsfritt. Att anhöriga inte tar emot den utbildning och det stöd som bjuds är en riskfaktor och försämrar förutsättningarna för framgångsrika behandlingsresultat. Målet inför 2018 är att 25% av de anhöriga ska delta. För att få fler att delta kommer socialtjänsten, redan vid förfrågan om inskrivning, att informeras om nästa utbildningstillfälle, så anhöriga ges bättre möjlighet att planera.

Sammanfattningsvis så finns förbättringsmöjligheter i processen Placering och behandling, men på det stora hela så är vi i god fas med tanke på expansion och en hög andel nyanställd personal. Inför 2018 förväntas samtliga rutiner befästas ytterligare för att ge än mer utrymme för det viktiga behandlingsarbetet.

En annan process som sticker ut lite i revisionen är ”Dokumentation”. Ett mål här var 2017 att journalanteckningar ska göras för varje individ minst tre gånger i veckan och alltid när det är något av betydelse som hänt eller fattats beslut om. Detta mål uppfylls mer än väl.
Uppgifter i journalsystemet för varje klient ska vara fullständigt ifyllda (för verksamheten relevanta områden). Här behövs en förbättring under 2018. Bristfälliga uppgifter i journalsystemet beror sällan på Russinbacken, utan snarare att Socialtjänsten lämnat knapphändiga uppgifter initialt när placeringen skett akut och att dessa sedan inte uppdaterats. Journalanteckningarna ska vara av god kvalitet och en förbättring måste ske under 2018. Ledningen måste åter förtydliga vikten av objektiva anteckningar och ”en röd tråd” i journalen. Personalen måste också lära sig förstå vikten av att göra och dokumentera de riskbedömningar vi gör dagligen.

Månadssammanfattningar ska vara remittent tillhanda senast den 7:e efterföljande månad och detta efterlevs till 100%. Målet 2017 var 80% och höjs nu till 95%. Genomförandeplaner ska göras inom fyra veckor efter inskrivning och detta levererar verksamheten till ca 90%, målet var 80% men höjs nu till 90%. En extra resurs, som även är lärare, har tillsatts för att se till att genomförandeplaner blir gjorda inom utsatt tid. Samma resurs ansvarar även för skolkontakten kring de klienter som är aktuella för studier under behandlingstiden.

Mätningar sker genom att kvartalsvis kontrollera att det i journalsystemet finns alla uppgifter som krävs för samtliga klienter. Internrevision av vårddokumentationen görs för att se kvalitet och frekvens i journalanteckningar, samt att kvalitén på genomförandeplaner och månadssammanfattningar kontrolleras. Detta arbete har gjorts men inte dokumenterats. Dokumentationen läggs till checklista för föreståndare och är sedan tidigare inkluderat i årshjul.

Den process som sticker ut mest är ”Säkerhet och trygghet”. Säkerhet och trygghet. Det har under en tid varit vissa brister gällande kontinuerliga brandövningar, kontroll av brandlarm och utbildning i ex. brand/första hjälpen, men detta ska nu vara åtgärdat med ny brandskyddsansvarig som även är utbildad brandman.

Avvikelsehanteringen är väldigt god och frekvent, här är det tydligt att rutinen sitter. Avvikelserna följs upp utan undantag och ledningen sammanfattar gjorda avvikelser och redovisar resultat och mönster för personalgruppen i samband med personalmöten. Här kan enkelt ses var verksamheten har sina brister och var de största riskerna finns. Under 2017 gjordes 118 stycken unika avvikelserapporter, en majoritet av dessa hamnade under den här processen ”Säkerhet och trygghet”. Andelen i den här processen borde minska något under året och mycket kan härledas till öppning av nya enheten, alternativt så är rutinen så befäst och vår acceptans mot överträdelser så ”liten” att vi kommer fortsätta frekvent avvikelseregistrering inom denna process.

I resterande processer konstateras att verksamheten arbetar på enligt plan och gällande rutiner, med endast smärre avvikelser. Vi har under året blivit varse att det blev mer jobb än väntat av att öppna en tredje enhet. Barnsjukdomarna har avlöst varandra, men idag, knappt fem månader senare känns det som vi har vuxit i vår kostym och bitarna har fallit på plats. Idag 2018, precis som vid starten för ganska exakt 10 år sedan, har vi en verksamhet präglad av kärlek och stor erfarenhet kring ungdomar och missbruk. Ibland missar vi lite i all den dokumentation som krävs och det ska givetvis förbättras, men människor gör misstag och vi vill tro att vi är i högsta grad mänskliga. Mänskliga med stora hjärtan.

Ansvariga för revisionen är:
Veronica W. Lundberg, delägare och föreståndare Russinbacken
Patrice Boström, föreståndare Druvbacken och bitr. föreståndare Russinbacken


2017, året då allting hände och tomtemor kroknade i verkstaden.

Som alltid den här tiden på året tänker jag att det ska krystas fram genomtänkta, slagkraftiga och professionella reflektioner över det år som snart passerat. Ni som följt oss genom åren vet att det alltid blir mer personligt än så och ofta riktigt långa texter.

Here we go.

2017 kommer jag minnas för alltid. Året då allting fullkomligt exploderade. Vi hade precis köpt nya fastigheten Björkliden som skulle totalrenoveras och anpassas för att svara upp på flera olika myndigheters krav på verksamheter av den här typen. Givetvis blev det mer jobb än vi hade räknat med och sen ännu mer…och ytterligare lite till.

Samtidigt höll vi även på med ansökan om tillstånd för HVB till Druvbacken i Gävle och rekrytering av föreståndare dit.

Parallellt med renovering, planering och rent fysiskt skitgöra skulle personal rekryteras för att bemanna en helt ny enhet och givet en hel del administration kring tillstånd hos IVO, brandskyddsmyndighet, miljö- och hälsa med mera, med mera.

I mars var HVB-tillstånden klara för både Druvbacken och nya enheten och vi hoppades vara igång med placeringar i juni. Så blev det inte, men vi hade i alla fall massa ny personal anställd som gjorde att semestern gick väldigt lätt och vi kunde enkelt täcka upp för varandra.

Hela sommaren byggdes det frenetiskt och i augusti började det bli dags att inreda. IKEA-kortet belastades hårt och undertecknad for Västmanland och Dalarna runt med hästtransport i jakt på möbler med karaktär för att väga upp mot det massproducerade IKEA-sortimentet. Att möblera alla dessa hundratals kvadratmeter kändes som ”mission impossible”, men med gemensamma krafter lyckades vi. Allt ifrån småskedar, ljuslyktor, örngott, sängar, skohyllor, tavlor, väggkrokar, kaffebryggare, lampor, möbler, handdukar massa mer…och dessutom ett helt restaurangkök.

I slutet av september kunde vi till slut ta emot de första placeringarna och efter bara någon vecka var det faktiskt helt fullt även där. Där hade ju sagan kunnat sluta lyckligt, men icke. Ett helt nytt ställe, hälften ny personal, obefintliga praktiska rutiner i ett nytt hus (Var är tvättstugan?) och dessutom en verksamhet som fått sig några törnar under tiden många av oss delat vår tid mellan bygget och vardagen på Russinbacken. Så första månaden med nya enheten var nog, med facit i hand, en enda lång fas av att ”släcka bränder”. Jag är imponerad av vår personal som orkade stå kvar! De hade inga arbetspass i medvind precis. Både ny arbetsmiljö och samtidigt en klientgrupp där en majoritet inte var till bredden fylld av motivation, utan hittade på det ena hysset efter det andra.

Men som alltid, trots att spargrisen ekar lite efter alla investeringar, så gör vi om och gör rätt. Vi backade bandet och kunde successivt jobba för att få en stabil klientgrupp även i det nya huset och stärkte upp med extra personal. Men det hände en hel räcka konstiga grejer däremellan och avvikelsehanteringen har gått varm senaste månaderna. Det är i alla fall en rutin som sitter i ryggmärgen hos hela personalgruppen och jag är så glad för det! Varenda avvikelse som registreras hjälper oss att se mönster och förbättringsmöjligheter.

Och sen kom lugnet eller? Givetvis inte. 🙂 Kanske inget spektakulärt för vår bransch, men jag vill inte ha det så. Varenda liten miss eller misstag vi gör, varenda gång det blir något fel för en klient eller när det händer saker i klientgruppen så tar jag (och Ola) det som ett personligt misstag. Även händelser vi omöjligt hade kunnat förutspå. I mitt huvud maler en ständig riskanalys och jag lever och andas Russinbacken, alla klienter, personal dygnet runt, året om. Det är förstås helt orimligt och tar ut sin rätt på det egna måendet. Människor är ju inte alltid förutsägbara och kanske inte alltid agerar enligt rutinerna i vårt ledningssystem. Det måste jag lära mig.

Så med det så har undertecknad tagit en liten decemberpaus för att andas, släppa kontrollen och inse att ingen är oumbärlig i verksamheten. Vi har vidtagit åtgärder för att stärka upp där vi inte riktigt mäktar med just nu som exempelvis, extern IT-hjälp, lärarresurs på plats som ska stötta killarna att fixa skoluppgifter för att få betyg i vissa ämnen nu till terminens slut och lite annat.

Vi är ett starkt team, men bred kompetens och väldigt bra på att komplettera varandra vad gäller kunskap och erfarenhet.

Det var lite mina tankar om 2017.

Ola och jag vill tillsammans tacka vår personal som slitit hårt under året, ni är fantastiska och ställer upp på oss, killarna och verksamheten på ett fantastiskt sätt. Tack!

Vi alla inom Russinbackens verksamheter vill också rikta ett stort tack till klienter, anhöriga, socialtjänster och samarbetspartners och vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete under 2018!

Från oss alla, till er alla

God Jul och Gott Nytt År!

//Veronica


Tankar om transparens, hästar och tillfrisknande

Ni som följt Russinbacken genom åren vet att vi kontinuerligt levererat krönikor om både det ena och det andra, i smått och i stort. Inte sällan har vi, i dessa krönikor, blottat strupen rejält och varit öppna med de svårigheter vi upplever och såklart även våra framgångar. Att vi vågar vara transparenta och ödmjuka kring de problem och hinder vi dagligen möter har uppskattats av många med intresse för den här typen av verksamhet. Inte minst av branschkollegor!

I helgen jobbar jag som funktionär på hästtävlingar, vår förening har sitt klubbmästerskap. Förra året blev det nästan inget KM av, just för att föreningen valde transparens framför tystnad. En (1) häst av gårdens ca 100 hästar hostade. Alla som är bekanta med hästvärlden vet att ”lite hosta” i värsta fall kan betyda total kaos, extrem smitta, massivt insjuknande och mycket lidande för våra djur. Så en (1) häst hostar och kvällen före tävling meddelas alla tävlande och alla inackorderade på gården om att det eventuellt, kanske, möjligtvis finns risk för sjukdom och att de som inte vill delta i tävlingen får pengarna tillbaka direkt. Detta utan att någon häst ens diagnostiserats med sjukdom. Mer än hälften av de tävlande valde att inte komma till tävlingen. Detta tack vare transparens. Andra gånger har det dock hänt att individer valt att mörka sin hästs hosta och katastrofen och insjuknandet har varit ett faktum.

Har man häst så visiterar man den dagligen. Varje dag, året om kollar vi så hästen ser ut att må bra och är frisk. Att den inte hostar eller snorar. Att magen ger ifrån sig de ljud den ska. Att inga sår eller svullnad finns på kroppen. En hästs välmående är en riktig färskvara. Finns nog inget djur som kan bli dödligt sjuk lika fort, som just en häst.

Utifrån dessa tankar idag drog jag parallellen till behandling och beroende. Att tillfrisknandet är en extrem färskvara. Att vi måste visitera (inventera) oss själva dagligen för att inte snabbt och plötsligt (åter) insjukna. Vi måste, precis som en konvalescent häst, hålla oss till vårt program (exakta foderstat) och vårt stegarbete (rehabträning) för att bli och förbli tillfrisknande.

Lite flummig parallell kanske, men summa summarum. En vecka, en månad, ett år eller 10-20 år av drogfrihet och hederlighet…alltid en färskvara som behöver tas om hand. Livet händer, på gott och på ont och vi behöver vara rustade för att ”åka med” utan att förlora fotfästet.

Var rädda om er, var transparenta om det ni känner och sluta aldrig gå på möten. Ensam är inte stark.


Nya enheten är så gott som färdig!

Den nya fastigheten, som vi kallar ”Björkliden” är nu godkänd av byggnadsnämnd, miljö- och hälsa samt brandskyddskontrollerad.

Vi håller just nu på att ställa in möbler, sätta upp gardiner, tavlor, lampor och är alltså så gott som färdiga att ta emot fler klienter.

Huset är fantastiskt vackert och vi är stolta över resultatet av närmare ett års renovering. Bilder kommer snart.

Gilla gärna vår sida Russinbacken AB på Facebook för löpande information om vår verksamhet.


Anhörigdagar, nya datum

Våra uppskattade anhörigdagar 17/18 kommer äga rum:

13-15 oktober

2-4 februari

18-20 maj

Anhöriga till våra klienter erbjuds vara med utan kostnad, för övriga tas en mindre avgift ut.


Växtvärk

Det tar alltid längre tid att bygga än man först trott… Nya enheten Björkliden fixas för fullt och vi är på god väg helt klart, men har ändock valt att inte forcera en öppning nu utan vänta till efter sommaren. De nyrekryteringar som gjorts kommer istället agera sommarvikarier och det finns nog en mening med det också.

Just nu är vi ganska trötta allihop på att välja färger på väggar, tapeter, mattor…planera kök, badrum och så vidare och så vidare. Sen ska alla hundratals kvadratmeter möbleras, men det blir ett senare bekymmer. Har ni fina gamla möbler som passar ett pampigt dalahus så hör gärna av er!


Anhörigdagar 19-21 maj

Om du som anhörig till någon av våra klienter vill delta, kontakta Ola eller Veronica på 0225-613 10.


sida 1 av 512345