Tankar om transparens, hästar och tillfrisknande

Ni som följt Russinbacken genom åren vet att vi kontinuerligt levererat krönikor om både det ena och det andra, i smått och i stort. Inte sällan har vi, i dessa krönikor, blottat strupen rejält och varit öppna med de svårigheter vi upplever och såklart även våra framgångar. Att vi vågar vara transparenta och ödmjuka kring de problem och hinder vi dagligen möter har uppskattats av många med intresse för den här typen av verksamhet. Inte minst av branschkollegor!

I helgen jobbar jag som funktionär på hästtävlingar, vår förening har sitt klubbmästerskap. Förra året blev det nästan inget KM av, just för att föreningen valde transparens framför tystnad. En (1) häst av gårdens ca 100 hästar hostade. Alla som är bekanta med hästvärlden vet att ”lite hosta” i värsta fall kan betyda total kaos, extrem smitta, massivt insjuknande och mycket lidande för våra djur. Så en (1) häst hostar och kvällen före tävling meddelas alla tävlande och alla inackorderade på gården om att det eventuellt, kanske, möjligtvis finns risk för sjukdom och att de som inte vill delta i tävlingen får pengarna tillbaka direkt. Detta utan att någon häst ens diagnostiserats med sjukdom. Mer än hälften av de tävlande valde att inte komma till tävlingen. Detta tack vare transparens. Andra gånger har det dock hänt att individer valt att mörka sin hästs hosta och katastrofen och insjuknandet har varit ett faktum.

Har man häst så visiterar man den dagligen. Varje dag, året om kollar vi så hästen ser ut att må bra och är frisk. Att den inte hostar eller snorar. Att magen ger ifrån sig de ljud den ska. Att inga sår eller svullnad finns på kroppen. En hästs välmående är en riktig färskvara. Finns nog inget djur som kan bli dödligt sjuk lika fort, som just en häst.

Utifrån dessa tankar idag drog jag parallellen till behandling och beroende. Att tillfrisknandet är en extrem färskvara. Att vi måste visitera (inventera) oss själva dagligen för att inte snabbt och plötsligt (åter) insjukna. Vi måste, precis som en konvalescent häst, hålla oss till vårt program (exakta foderstat) och vårt stegarbete (rehabträning) för att bli och förbli tillfrisknande.

Lite flummig parallell kanske, men summa summarum. En vecka, en månad, ett år eller 10-20 år av drogfrihet och hederlighet…alltid en färskvara som behöver tas om hand. Livet händer, på gott och på ont och vi behöver vara rustade för att ”åka med” utan att förlora fotfästet.

Var rädda om er, var transparenta om det ni känner och sluta aldrig gå på möten. Ensam är inte stark.