2017, året då allting hände och tomtemor kroknade i verkstaden.

Som alltid den här tiden på året tänker jag att det ska krystas fram genomtänkta, slagkraftiga och professionella reflektioner över det år som snart passerat. Ni som följt oss genom åren vet att det alltid blir mer personligt än så och ofta riktigt långa texter.

Here we go.

2017 kommer jag minnas för alltid. Året då allting fullkomligt exploderade. Vi hade precis köpt nya fastigheten Björkliden som skulle totalrenoveras och anpassas för att svara upp på flera olika myndigheters krav på verksamheter av den här typen. Givetvis blev det mer jobb än vi hade räknat med och sen ännu mer…och ytterligare lite till.

Samtidigt höll vi även på med ansökan om tillstånd för HVB till Druvbacken i Gävle och rekrytering av föreståndare dit.

Parallellt med renovering, planering och rent fysiskt skitgöra skulle personal rekryteras för att bemanna en helt ny enhet och givet en hel del administration kring tillstånd hos IVO, brandskyddsmyndighet, miljö- och hälsa med mera, med mera.

I mars var HVB-tillstånden klara för både Druvbacken och nya enheten och vi hoppades vara igång med placeringar i juni. Så blev det inte, men vi hade i alla fall massa ny personal anställd som gjorde att semestern gick väldigt lätt och vi kunde enkelt täcka upp för varandra.

Hela sommaren byggdes det frenetiskt och i augusti började det bli dags att inreda. IKEA-kortet belastades hårt och undertecknad for Västmanland och Dalarna runt med hästtransport i jakt på möbler med karaktär för att väga upp mot det massproducerade IKEA-sortimentet. Att möblera alla dessa hundratals kvadratmeter kändes som ”mission impossible”, men med gemensamma krafter lyckades vi. Allt ifrån småskedar, ljuslyktor, örngott, sängar, skohyllor, tavlor, väggkrokar, kaffebryggare, lampor, möbler, handdukar massa mer…och dessutom ett helt restaurangkök.

I slutet av september kunde vi till slut ta emot de första placeringarna och efter bara någon vecka var det faktiskt helt fullt även där. Där hade ju sagan kunnat sluta lyckligt, men icke. Ett helt nytt ställe, hälften ny personal, obefintliga praktiska rutiner i ett nytt hus (Var är tvättstugan?) och dessutom en verksamhet som fått sig några törnar under tiden många av oss delat vår tid mellan bygget och vardagen på Russinbacken. Så första månaden med nya enheten var nog, med facit i hand, en enda lång fas av att ”släcka bränder”. Jag är imponerad av vår personal som orkade stå kvar! De hade inga arbetspass i medvind precis. Både ny arbetsmiljö och samtidigt en klientgrupp där en majoritet inte var till bredden fylld av motivation, utan hittade på det ena hysset efter det andra.

Men som alltid, trots att spargrisen ekar lite efter alla investeringar, så gör vi om och gör rätt. Vi backade bandet och kunde successivt jobba för att få en stabil klientgrupp även i det nya huset och stärkte upp med extra personal. Men det hände en hel räcka konstiga grejer däremellan och avvikelsehanteringen har gått varm senaste månaderna. Det är i alla fall en rutin som sitter i ryggmärgen hos hela personalgruppen och jag är så glad för det! Varenda avvikelse som registreras hjälper oss att se mönster och förbättringsmöjligheter.

Och sen kom lugnet eller? Givetvis inte. 🙂 Kanske inget spektakulärt för vår bransch, men jag vill inte ha det så. Varenda liten miss eller misstag vi gör, varenda gång det blir något fel för en klient eller när det händer saker i klientgruppen så tar jag (och Ola) det som ett personligt misstag. Även händelser vi omöjligt hade kunnat förutspå. I mitt huvud maler en ständig riskanalys och jag lever och andas Russinbacken, alla klienter, personal dygnet runt, året om. Det är förstås helt orimligt och tar ut sin rätt på det egna måendet. Människor är ju inte alltid förutsägbara och kanske inte alltid agerar enligt rutinerna i vårt ledningssystem. Det måste jag lära mig.

Så med det så har undertecknad tagit en liten decemberpaus för att andas, släppa kontrollen och inse att ingen är oumbärlig i verksamheten. Vi har vidtagit åtgärder för att stärka upp där vi inte riktigt mäktar med just nu som exempelvis, extern IT-hjälp, lärarresurs på plats som ska stötta killarna att fixa skoluppgifter för att få betyg i vissa ämnen nu till terminens slut och lite annat.

Vi är ett starkt team, men bred kompetens och väldigt bra på att komplettera varandra vad gäller kunskap och erfarenhet.

Det var lite mina tankar om 2017.

Ola och jag vill tillsammans tacka vår personal som slitit hårt under året, ni är fantastiska och ställer upp på oss, killarna och verksamheten på ett fantastiskt sätt. Tack!

Vi alla inom Russinbackens verksamheter vill också rikta ett stort tack till klienter, anhöriga, socialtjänster och samarbetspartners och vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete under 2018!

Från oss alla, till er alla

God Jul och Gott Nytt År!

//Veronica